Broddtramp och vänster ställningen..

Först när jag kom till stallet igår gick ut med Hö till hästarna så ser jag blod på Vanessas vita kota. Förmodligen trampat sig med en brodd och det såg värre ut än det var, som tur var. Jag tvättade bara bort blodet med lite vatten och det lossnade fort eftersom blodet hade frusit.

Jag red i ridhuset en stund för att förhoppningsvis kunna få igenom vänster sida. Det har inte varit så lätt de sista men det blir bättre för varje dag. Hennes vänster sida har ända sen hon kom till mig för två år sen varit lite av ett problem. Men efter att jag raspade tänderna på henne så har det blivit mycket bättre, hon tuggar jätte fint på bettet nu. Det skummar fint!
Jag använder mig mycket utav volter när jag rider igenom henne eftersom då kan man göra den större och mindre och ställa olika mycket, även ställa utåt.
Öppna, skänkelvikningar och övergångar ingår även det i ett vanligt dressyrpass. För om det funkar bra vet jag att hon är ganska mjuk och fin. Och när jag säger att det ska fungera så menar jag att hon ska gå i form i alla dessa övningar och hon ska gå att ställa mer eller mindre åt båda håll.

Känslan är obeskrivlig

Red ett kort pass i ridhuset och det var helt fantastiskt. Har inte ridit på några dagar för att jag har t.ex. gett blod och då ska man inte anstränga sig så fick ta det lite lugnt igår och några dagar innan det fick hon ju också stå eftersom hon vaccinerades osv.

Idag när jag red så började jag med att skritta något varv i varje varv och såg till så att hon hade kontakt med bettet och när jag tyckte det kändes bra så började jag trava. Först på lite kortare tygel och efter ett varv så lät jag henne gå i lite lägre form för att hon ska få frusta som hon alltid gör. Haha.
Red lite i galopp och gjorde även några skänkelvikningar och detta gick väldigt bra, hon tuggade bra på bettet och var idag en häst som jag gärna ser varje dag. Hoppas de fina skummet från munnen kommer tillbaka redan imorgon och att jag får äran att känna mig stolt imorgon också. Red inte alls länge, kanske 20 min och det gick ändå så bra på den korta tiden, det är inte vanligt. Men man blir så glad när man känner att hon är med på noterna och vill göra rätt.
Kanske har det med tänderna att göra, hon fick ju tänderna raspade förra veckan och detta kanske gjorde resultat?! Blir väldigt glad om det kan vara så enkelt.

Fotodag- Wilda

Igår 2/12-12 

Fotodag

Wilda fick vara modell idag när jag kände hur det kröp i mina kamera fingrar. Det var ju underbart fint ute, det var sol, snö upp till knäna och en underbart söt hund som fullkomligt älskar snön. Jag tog hur många bilder som helst men samtidigt så kan jag ju inte lägga upp alla men här kommer några som jag har valt ut. 

Mina bilder tar jag med min Canon eos 1000D, på den har jag ett ganska stort objektiv som kan ta på rätt långt håll.

dressyr

Utvärdering av dressyr-säsongen:

Under året så har det hänt så himla mycket med Vanessa i dressyren. Hade jag vetat när jag fick henne att vi skulle tävla LA så hade jag undrat hur fan vi skulle nå dit tillsammans. Det var för ca 2 år sen som jag fick äran att ta hem henne och aldrig i min vildaste fantasi att jag trodde att vi skulle nå såhär långt. Vägen har inte varit en dans på rosor, det har varit mycket hårt jobb för att hitta knapparna på denna damen. När hon kom på gick hon i en hyfsat fin form men man var tvungen att hålla så himla mycket i tygeln och det tycker inte jag så mycket om. Jag tycker att man ska kunna ha en mjuk hand med lagom stöd, när hon kom så behövde hon så mycket stöd så man fick lixom mjölksyra. Nu har jag format henne så som jag vill ha henne men alla har ju olika åsikter och det är inte säkert att någon annan skulle format henne så som jag har gjort.

Jag har själv aldrig tävlat dressyr innan jag fick vanessa, jag har endast varit intresserad av att tävla hoppning även fast jag alltid har tyckt att dressyr är kul så har jag inte kommit iväg på någon tävling. Men iaf så började både min och vanessas karriär där och mycket tack vare min tränare Petra Alm så har jag nått hit. Jag hade i början svårt att tro att vi skulle klara att komma till LA men det sa Petra efter ett tags träning att vi skulle fixa, jag var väldigt glad att någon verkligen trodde att det skulle gå för det trodde jag ju inte själv.

I början av året så red jag alltid 2 klasser men nu rider jag bara en klass eftersom jag så lätt glömde av programmen om jag skulle rida två. Men nu rider jag ett program och då kan jag koncentrera mig på det plus att jag ger allt när jag väl är inne istället för att tänka "vi tar det i nästa klass". I hoppningen tycker jag det är bäst med 2 klasser men det passar inte mig i dressyren.

De bästa procenten vi har fått är 63,68% och det var i en Lätt A:1. Dock fanns det en massa småfel som vi kan förbättra. Men det är ju skit bra att det finns saker att förbättra eftersom då vet jag att vi kan få ännu bättre procent.