Under året så har det hänt så himla mycket med Vanessa i dressyren. Hade jag vetat när jag fick henne att vi skulle tävla LA så hade jag undrat hur fan vi skulle nå dit tillsammans. Det var för ca 2 år sen som jag fick äran att ta hem henne och aldrig i min vildaste fantasi att jag trodde att vi skulle nå såhär långt. Vägen har inte varit en dans på rosor, det har varit mycket hårt jobb för att hitta knapparna på denna damen. När hon kom på gick hon i en hyfsat fin form men man var tvungen att hålla så himla mycket i tygeln och det tycker inte jag så mycket om. Jag tycker att man ska kunna ha en mjuk hand med lagom stöd, när hon kom så behövde hon så mycket stöd så man fick lixom mjölksyra. Nu har jag format henne så som jag vill ha henne men alla har ju olika åsikter och det är inte säkert att någon annan skulle format henne så som jag har gjort.
Jag har själv aldrig tävlat dressyr innan jag fick vanessa, jag har endast varit intresserad av att tävla hoppning även fast jag alltid har tyckt att dressyr är kul så har jag inte kommit iväg på någon tävling. Men iaf så började både min och vanessas karriär där och mycket tack vare min tränare Petra Alm så har jag nått hit. Jag hade i början svårt att tro att vi skulle klara att komma till LA men det sa Petra efter ett tags träning att vi skulle fixa, jag var väldigt glad att någon verkligen trodde att det skulle gå för det trodde jag ju inte själv.
I början av året så red jag alltid 2 klasser men nu rider jag bara en klass eftersom jag så lätt glömde av programmen om jag skulle rida två. Men nu rider jag ett program och då kan jag koncentrera mig på det plus att jag ger allt när jag väl är inne istället för att tänka "vi tar det i nästa klass". I hoppningen tycker jag det är bäst med 2 klasser men det passar inte mig i dressyren.
De bästa procenten vi har fått är 63,68% och det var i en Lätt A:1. Dock fanns det en massa småfel som vi kan förbättra. Men det är ju skit bra att det finns saker att förbättra eftersom då vet jag att vi kan få ännu bättre procent.
Jag har själv aldrig tävlat dressyr innan jag fick vanessa, jag har endast varit intresserad av att tävla hoppning även fast jag alltid har tyckt att dressyr är kul så har jag inte kommit iväg på någon tävling. Men iaf så började både min och vanessas karriär där och mycket tack vare min tränare Petra Alm så har jag nått hit. Jag hade i början svårt att tro att vi skulle klara att komma till LA men det sa Petra efter ett tags träning att vi skulle fixa, jag var väldigt glad att någon verkligen trodde att det skulle gå för det trodde jag ju inte själv.
I början av året så red jag alltid 2 klasser men nu rider jag bara en klass eftersom jag så lätt glömde av programmen om jag skulle rida två. Men nu rider jag ett program och då kan jag koncentrera mig på det plus att jag ger allt när jag väl är inne istället för att tänka "vi tar det i nästa klass". I hoppningen tycker jag det är bäst med 2 klasser men det passar inte mig i dressyren.
De bästa procenten vi har fått är 63,68% och det var i en Lätt A:1. Dock fanns det en massa småfel som vi kan förbättra. Men det är ju skit bra att det finns saker att förbättra eftersom då vet jag att vi kan få ännu bättre procent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar